Ilska och sorg när ASF:et En trappa upp går i konkurs

Av Henrik Ström

Det börjar bli vanligt nu. Att arbetsintegrerade sociala företag (ASF) inte klarar sig. Nu har En trappa upp gått i konkurs. Det gör mig bedrövad och arg.

Konsekvenserna av att ett tämligen stort ASF gå i konkurs, är många. En trappa upp har ett fyrtiotal anställda och ett gäng arbetstränande människor. Alla dessa blir av med sitt skyddsnät, både ekonomiskt men framförallt socialt. Att ha en arbetsplats att gå till är centralt för personer i våra målgrupper. Människor som hamnat snett eller utanför de sociala strukturer vi brukar kalla samhälle. För dem är möjligheten till jobb ofta deras enda väg in. Nu är det stängd för ett stort antal människor. Nu blir deras försörjning A-kassa eller socialbidrag. Det kostar en hel del pengar, men skapar inte något positivt, bara beroende och social utslagning.

Samhället får utgifter, men får ingenting tillbaka. Människorna som berörs får sämre ekonomi och en otydlig och osäker framtid. Arbetsförmedlingen blir av med en samarbetspartner, och måste söka andra vägar för att erbjuda arbetsträning och övningsträningsplatser. De andra ASF:erna på orten blir av med sin affärspartner och sitt stöd. Jag har pratat runt lite och den här konkursen berör alla arbetsintegrerade sociala företag. Vi känner oss utsatta och det kan lätt övergå i apati.

Vi på Knopster kommer att så gott vi kan stötta såväl alla medarbetare på En trappa upp som våra lokala ASF:er. Vi känner en ilska, som vi använder som bränsle för att bli ännu bättre på att sälja in oss på Arbetsförmedlingen och kommunen. Det är tufft nu för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Låt oss stå rygg mot rygg och kämpa för vår överlevnad och våra medarbetares välgång.