Opera och patriarkatet

Av Charlie Tillja

Borde väl inte skriva det här då vi är lite beroende av publik på opera föreställningen i Ullared. Men samtidigt behöver det adresseras. Opera liksom mycket annan kultur är full med misogyni. Kvinnorna dör, av egen hand eller mördas, de utsätts för övergrepp och grymmaste delarna av patriarkatet.  

Jag har mått lite dåligt av flera operor, då det är så tydligt hur männen styr kvinnorna till den milda grad att de offrar sig villigt. Det var i Madame Butterfly jag blev riktigt besvärad, men i princip alla gamla kända operor handlar det om badboys och deras makt. Det en samtidigt en högst aktuell fråga i samtiden. När vi har mäktiga ledare som kommer undan med nästan vad som helst, som mister ”grab them by their pussy ”-Trump. För att inte prata om Italiens Berlusconi.

Jag dras mellan en önskan att någon skulle skriva om de gamla klassikerna såsom vi ändrat i litteratur som inte funkar längre. Eller så får jag bara koncentrera mig på själva musiken och framförandet. Det är oftast helt fantastiskt.

Nyskrivna eller omskrivna klassiker drar inte lika mycket publik. Det är ju bara att konstatera. Om inte nyskriven opera når ut, är ju själva omskrivningen helt meningslös. Om ingen kommer tittar och lyssnar och tar in, kommer vi inte kunna förändra något..

Så jag kommer att fortsätta njuta av operor och stå ut med misogyn och istället så ofta jag kan och orkar, lyfta frågan om manschauvinismen och kvinnors utsatthet, både förr och idag.

Så kom med mig på Rigoletto på lördag. Kom med och lyssna till den mest kända operasången ”La donna e mobile,” som finns i allsköns reklam, i karaokeversion, troligen som ringsignal på din mobil och kidsen känner igen den från Alvin och gänget. Sen pratar vi jämställdhet och patriarkat tills öronen ramlar av.

Kolla in eventet på Facebook